Monsterliv's Blog

Jag kommer inte ner i varv…

monsterliv — Wed, 01 Feb 2012 14:31:19 +0000

och jag vet inte hur jag ska göra för att komma dit. Jag är superstressad mest hela tiden, blir trött, irriterad, rastlös, frustrerad. Jag oroar mig för småsaker, skapar tänkta situationer i huvudet, kan inte skapa distans till sådant jag måste/ska/bör ha distans till. Jag ser bara allt jag inte gör och är aldrig nöjd med det jag gör. Känner mig jagad av saker, drömmer mardrömmar och funderar. Jag är hela tiden lite ur balans, lyckas stundtals komma rätt igen, bla tack vare M, men sen glider det snett igen. Vet inte riktigt hur jag ska göra? Eller, egentligen vet jag, men känner ändå att jag inte riktigt har situationen under kontroll. Antar att det är detta som kallas livspussel?

Sorg

monsterliv — Wed, 11 Jan 2012 20:36:00 +0000

Tar sorgen någonsin slut? Eller kommer jag i perioder resten av livet sörja att ha mina troll på halvtid? Sörja det som aldrig blev? Sörja det som var? I såna fall så suger det getballe.

Allt känns en smula grått

monsterliv — Mon, 12 Dec 2011 14:17:57 +0000

Vädret. En fucking-jävla-p-bot. Svårigheterna att hänga med en karl som redan har barn. Den stora efter-en-stor-urladdning-depressionen. En mass panik över en massa föreläsningar som ska hållas, men som inte är klara. Stress över pengar. Över vikt. Över andfåddhet. Ett ex som det tjafsats med en smula på sistone, och som nu antagligen har dambesök. Ledsna troll som tycker att jag sviker deras far då jag numera hänger med en karl som redan har barn. En massa oro kring Stor-Trollets känsla av ansvar för sin far, för hur bemöter man: ”Du sviker pappa. Han kommer att vara ensam nu. Han kan inte hitta nån för han är inte som du.”? En känsla av otillräcklighet. Av litenhet.

Välkommen måndag! Välkommen pms!

Jag vill inte!

monsterliv — Tue, 27 Sep 2011 18:17:47 +0000

Inser att jag genom att fortsätta ha kontakt med trollens pappa har förhalat hela separationsångesten lite. Och nu kommer den tillbaka. Med ränta. Förutom det har jag en oro i mig, faderskapet har lovat att hålla ordning, och han har visat god vilja, men jag är ff orolig att det inte ska räcka. Och hur ska jag då veta om det går åt skogen igen? Jag kan ju knappast vänta in att skolan ska signalera igen, i synnerhet då de tog avstånd ifrån vad de sagt eftersom de tydligen inte ska engagera sig.

Dessutom undrar jag om inte stortrollet kanske skulle behöva utredas? Eller är det bara normalt med koncentrationssvårigheter hos åttaåringar? Givet den något ostabila tillvaro hon haft ett tag?

Och som vanligt drar det med sig en massa skräp, allt som ligger i min ryggsäck drar ner mig och jag vet inte hur jag ska ta mig upp från dyn? Och jag saknar bästa fina vännen Mollya. Vi har en något oregelbunden kontakt i perioder, det vet jag, men sen känner jag att jag kan inte BARA ringa då livet krisar för mig, även om hon är ett av mina bästa bollplank. Får ha som målsättning att ringa när jag väl kravlar mig upp igen.

På väg hemåt…

monsterliv — Sun, 31 Jul 2011 21:21:10 +0000

…tänker jag att mitt liv på nåt sätt liknar den här kvällen. Plötsligt är det mörkt, tidigare än jag trott, och jag är trött. Jag har en massa tänkta tankar, en massa ältade känslor och jag vet inte riktigt vartåt det bär av. Var hos vännen M i helgen, och kände tydligt att det var som i Lotta på Bråkmakargatan, roligt två gånger. Dels när vi kom och dels när vi väl åkte hem. Och jag inser att tröttheten spelar ut deppigheten, att tröttheten gör att jag inte förmår sålla bland känslorna, men icke desto mindre inser jag att det nog är dags igen. Dags att ta tag i sörjan lite, att vada runt i den en stund, och se om jag kan få den att minska. Dags att sätta mina åsikter, mitt tyckande, min personlighet under luppen, och tja, det är sällan ett roligt jobb. Och samtidigt vet jag; Imorgon är en annan dag.

Jag vill inte bli kär….

monsterliv — Tue, 05 Jul 2011 19:08:17 +0000

…jag vill bara att han ska vilja ha mig. Jag vill vara den som säger nej. Jag vill inte riskera att bli bortvald. Jag försöker mig på dating, jag försöker mig på KK, men det faller ofta på två saker:

1: Jag investerar i den jag ligger med, klarar inte av att bara ha ligga-biten, så jag öppnar upp, pratar, ger av mig själv. Blir då lätt(are) sårad.

2: Jag vill inte riskera att bli bortvald, så jag blir lite panikslagen och manisk i mina försök att hantera detta.

Så. Vad ska jag göra åt det? Jag vet inte? Än. Jag bollar med fina vänner, blir hjälpt tillbaka på banan (men monstermamman, du sa ju att du inte ville ha en relation, vad yrar du om nu?) och chansar helt enkelt. Men det suger det där. Att inte vilja ha nån EGENTLIGEN, men inte kunna hantera att ev bli bortvald. Sen suger jag på att välja bort, men det är nog en annan historia.

Nyss fyllda 14

monsterliv — Thu, 09 Jun 2011 20:36:31 +0000

På mitt jobb finns en tös, som jag kallar KA. Hon har en extremt låg självkänsla, måste hela tiden hävda sig, hela tiden vara värst, hela tiden vara i centrum. Jag har rest en del med henne i jobbet, vilket fungerar förvånande bra, med tanke på att jag ibland bara vill skrika rätt ut när hon sätter igång. En typisk grej hon gör är att se till att hon är centrum hela tiden, gärna manövrera ut mig, samt även ta uttryck som jag använder och använda som sina egna. Det hände på senaste resan. Det händer i fikarummet. Och det hände idag igen. Och jag bara känner hur jag blir arg. Sur. Och typ 14. Och jag vet inte hur jag ska hantera det som en vuxen. Vill liksom inte bara skita i det, för jag vill inte att hon ska tro att jag inte är värd att ta en notis om. Att hon inte ska tro att jag inte är att räkna med. Men å andra sidan. Folk som faller för henne, vill jag egentligen vara vän med dem?

Plötsligt föll allt ur mina händer

monsterliv — Mon, 30 May 2011 11:40:24 +0000

Och jag insåg att nä, jag klarar inte detta. Och inom blev det tomt. Ingen panik. Inga tårar. Inget djävlar-anamma. Inget. Allt bara gled iväg, gled neråt, ner i det svarta. Jag sitter vid min dator och tittar. Jag sorterar de saker som ska sorteras. Jag märker upp de saker som ska märkas upp. Men inget når in. Inget kommer fram. Och vid mina fötter ligger allt det jag borde. Allt det jag måste. Allt det som ska göras/sägas/betalas. Och jag rycker på axlarna och tänker-än sen?

Åh!

monsterliv — Thu, 21 Apr 2011 13:13:28 +0000

Jag har haft troll-fritt i veckan, och hade i mitt stilla sinne bestämt att jag skulle umgås med fina Mollya, dricka te, prata, hänga och så. Sen gick dagarna, jag jobbade och cyklade och tränade och kvällarna bara försvann. Och idag har jag sen en vecka tillbaka lovat Knäpp-A på mitt jobb att vi skulle dricka vin. Och nu, nu ångrar jag det bittert! Jag har ingen lust. Ingen ork. Ingen energi. Med henne alltså. Skulle tusen-hellre åka hem till Mollya, slippa bekräfta, slippa svara på samma frågor om och om och om igen, slippa försäkra Knäpp-A om att ”nej, såklart kommer du inte bli en crazy-cat-lady bara för att du inga barn har vid fyllda 30″. Och fö vad kan jag rimligtvis veta om det? Funderar som bäst på om jag inte kan simulera fram en astma-attack eller nåt bara för att slippa….Men tja, jag får säkert kul.

Jag och trollens far…

monsterliv — Wed, 20 Apr 2011 21:41:35 +0000

…bråkade. Och det lämnade mig i en obehaglig känsla. Jag var den som gjorde mest fel, jag bad om förlåtelse, men ändå.

Jag insåg också att han nog skyller sin dåliga ekonomi på mig. Att det är mitt fel att han inte har råd. Och jag vill bara försvara mig. Vill bara säga att ”nädu, du har (och hade) ett val”. Vilket jag iofs sa (alltså att han har ett val).

Men vilket som. Det känns ledsamt. Det känns kymigt. Och det känns onödigt.